Klubb: Halmstad Petank
När och vad fick dig att börja spela boule:
De byggde en
boulebana i villaområdet i Skälderviken utanför Ängelholm där jag är uppväxt.
Har för mig att det var 1987. Intresset växte snabbt bland människor i alla
åldrar som bodde i närheten. Snart var det 30-40 personer som spelade varje
träningskväll. Bland annat min läromästare, en fransman som hette Alain Jabet.
Honom har jag att tacka för mycket!
2012 blev en lyckad säsong för både dig personligen och
klubben Halmstad Petank. Vilken framgång rankar du högst under året:
Två saker. Dels när vi slog ett franskt landslag
innehållande en regerande världsmästare i en tävling utanför Paris. Även om
matchen inte höll så hög kvalitet så kändes det som en barriär vi bröt igenom
som förhoppningsvis fler landslagsspelare har nytta av.
Sen så klart Europacupen och framförallt när vi
skrällvann borta mot Belgien, det var grunden till att vi sedan lyckades ta oss
till final då gruppettorna fick lättare lottning i semifinalen. Det var
verkligen en laginsats och det var kul att se att spelare som t ex Pontus Thuresson
kan skjuta tyska och belgiska stjärnor av banan. För egen del var det också
skönt att det gick bra i Europacupspelet, tror jag hade 18-4 i matcher. Det
behövdes för tävlingspsyket efter VM, som ju gick mindre bra…
![]() |
Bengt Månsson |
Sveriges bästa spelare genom tiderna enligt Patrik:
Svårt att jämföra spelare från olika generationer. Men
Bengt Månsson var ju outstanding när jag började spela och var en spelare som
man såg upp till. Så jag säger Bengt!
Bästa bouleminne:
När man invigde boulebanan i Skälderviken och bjöd in
dåtidens storstjärnor inom boulen. Om jag minns rätt så var det Bengt Månsson,
Zabbar Neang och någon till. Kan ha varit Torsten Lagerkvist eller Anders
Pramholt. Jag som på den tiden var en 12-årig nybörjare fick ställa upp i en
uppvisningsmatch mot stjärnorna. Vi fick storstryk så klart, men en runda
gjorde jag två carreauer som ledde till att vi tog poäng i en runda. Det levde
jag på i flera månader! Dessutom fick jag autografer av storspelarna….
Förutom det så är så klart VM i Montpellier ett starkt
minne, första gången ett svenskt lag var i kvartsfinal. Dessutom i det gamla
systemet där alla länder hade två lag och de regerande världsmästarna tre
vilket gav en helt annan konkurrens än det är nu. När vi stod på
kvartsfinalpallen och tittade oss runt bland de övriga kvartsfinalisterna fick
man nypa sig i armen. Övriga lag var Foyots lag, belgarna med Weibel & co
samt Amal Moufids marockanska lag.
Sen var det häftigt att spela EM på hemmaplan. Lär vara
enda gången man får spela med så mycket publik i ryggen!
Om du skulle få fria händer att ändra på något inom
svensk boule. Vad skulle du då ändra på?
Finns en sak som är viktigare än allt annat och det är
nyrekryteringen av personer mellan 25-40 år. Denna åldersgrupp är fortfarande
så ung att de kan utvecklas till elit, dessutom så får du deras barn med på
köpet. Ungdomssatsningar i all ära, men de flesta av de som börjat spela unga
har gjort det via föräldrarna, i alla fall de som fortsatt över en längre tid.
Så vi måste ut och synas i parker, villaområden och på andra ställen där
människor rör sig och se till att locka till oss nya boulespelare. På många
ställen gömmer vi oss i fina bouleanläggningar som ligger i anonyma områden och
vi blir en sport för redan invigda. Så min uppmaning till alla: Ut och syns!
Och ta er tid att förklara och även låta nybörjare vara med!
Meriter:
7 SM-guld, 5 Elitserieguld, 6 segrar i Svenska Cupen. VM-
och EM-kvartsfinal.
Du verkar cool lugn när du spelar. Är du det också:
Nej, det är jag inte. Däremot är jag väl rätt fokuserad.
Patrik om mig:
Vi har ju båda en rätt lång boulehistoria och våra vägar
har korsats både som med- och motspelare. I början på 90-talet spelade vi
trippel tillsammans i Boulegetingarna och vi var båda med i Nobel och de
framgångarna som den klubben hade. Joachim var ju skytt i början av sin karriär
och dessutom en riktigt duktig sådan. Nu har han sadlat om och blivit läggare.
En stabil spelare med förmåga att fokusera. Den bästa egenskapen är
vinnarskallen som gör att han aldrig ger sig. Sen är han också väldigt duktig
på det lite flackare läggspelet, där han nog inte har någon överman just nu i
Sverige.
Som även Patrik skriver har vi en lång boulehistoria bakom oss. Vi blev tillsammans Europa mästare för klubblag redan 1999 för Nobel Petanque för att nämna något. Och det är inte så vanligt längre att se spelare från när vi började spela ute på banorna. Patrik är en riktigt bra spelare. Har en väldigt hög lägsta nivå vilket gör honom till en av de absolut bästa. Patrik är specialist på halvplomberingar med ett rull efter nedslaget på ca 1,5 meter. Vi har mötts miljoner gånger under åren och känner varandra skapligt på banorna. Ett riktigt trevligt minne var nog under finalspelet till Bouletouren då "mitt lag" och "Patriks lag" +Matilda Boström hade 5 kamp och god mat och dryck inne på Lisseberg. En fantastisk ide från Patriks sida som blev väldigt lyckad!
Tackar ödmjukast för dina kommentarer Patrik. Fast de flacka läggspelet är nog inte min grej. Det kanske går bra ibland. Men det är lyften som är kul och precisionen i dom som gör läggspelet roligt.
Tack Patrik för din tid! Hoppas på fler tuffa matcher mellan oss under året!
Tackar ödmjukast för dina kommentarer Patrik. Fast de flacka läggspelet är nog inte min grej. Det kanske går bra ibland. Men det är lyften som är kul och precisionen i dom som gör läggspelet roligt.
Tack Patrik för din tid! Hoppas på fler tuffa matcher mellan oss under året!