Singel VM i Nice 2015 ur mitt perspektiv

VM i singel. Jag? Jessica Johansson? Hur gick det till?

Ja, det är en bra fråga och något jag knappt kan svara på själv. Men när jag hörde att det skulle arrangeras ett singel-VM för damer blev jag intresserad ganska direkt och kände att det där VILL jag göra. Det slutade även med att jag fick chansen att representera Sverige i det allra första Världsmästerskapet i singel. Och hur slutade det? Jo, med en bronspeng. Här följer en liten sammanfattning om vägen dit och hur jag kommer ihåg de olika delarna och matcherna.

Träningen ökade i stort sett direkt efter att jag fick veta att jag skulle få spela. Vi tränade redan två gånger i veckan inför Europa Cupen och jag började nu träna fyra gånger i veckan utefter de förutsättningar som fanns med hall, öppettider och så vidare. Det blev matchträningar både under klubbträningarna, men även en hel del singelmatcher och mängdträning. Samtidigt gick jag även till en idrottsmassör som hjälpte mig då den tilltagande träningen gjorde att jag fick känningar i axeln, vilket efter några omgångar försvann och jag fick en skön känsla i mina kast och formen kändes som om den verkligen var på G! Så här i efterhand känns det som om jag hade en liten formtopp ungefär 3-4 veckor för tidigt och det började kännas mer och mer nervöst inför mästerskapet. Formen var sakta på väg ned igen och jag hade blandade känslor när jag väl åkte till Nice torsdagen den 22/1.

Torsdagen 22/1 bar det av till Nice och det första världsmästerskapet i singel både för damer och för herrar.  Det började på flygplatsen med att arrangörerna inte hade med mig i beräkningarna och jag tänkte att ”okej, lika bra att börja med det klassiska strulet vid mästerskap direkt”. Men det löste sig och vi blev skjutsade till boulehallarna som låg fem minuters promenad från hotellet (inräknat de otroligt långa väntetiderna för grön gubbe vid övergångsstället). Lite mat, sen blev det lite träningsspel där det direkt från de första kasten kändes bra. Det blev ett par dubblar, jag och Albin mot Anders och Stefan och sedan lite vila innan den alltid lika tråkiga öppningsceremonin började, vilken ändå gick förvånansvärt snabbt denna gång. Mästerskapet spelades i två olika hallar. Hallen som heter Henri Bernard där Rickard Nilsson representerade Sveriges färger i tävlingen Tropheé Henri Bernard hade denna gång istället helt raka banor med fastlimmat grus och en snedstuds eller två är inget att hänga upp sig vid. I den andra hallen, Gé Gallaratto var det desto mer grus som var hårt packat och större stenar slängda ovanpå. Damerna skulle spela fyra omgångar schweizisk monrad medan herrarna spelade fem omgångar.

Anders Csapo, Jessica Johansson, 

Coach Stefan Holmström och FK Albin Plantin

Fredag morgon! Dags att möta Österrike och Michaela Kinberger, vilket jag visste sedan en vecka tillbaka då lottningen gjordes. Denna match spelades i Henri Bernard-hallen och var den enda jag fick spela här, vilket var synd då jag gillade de banorna mer än i Gé Gallaratto-hallen. Eftersom startfälten var uppdelade i två starttider och första omgången startade 8.30 trodde jag att nästa starttid var 9.45. Så när startvisslan gick 9.30 var jag inte riktigt beredd på det och kände mig inte alls färdig uppvärmd. Det gjorde att de första cirka tre rundorna kändes ganska stressade. När det väl släppte upplevde jag att även läggen släppte och jag fick in många bra lägg. Hon hade lite problem både med lägg och skott så när mina lägg kom igång gick resultatet upp till 13-4.

Nästa match skulle bli mot Tunisiens Mouna Beji. En av de som jag hade tippat skulle gå till semifinal och som jag visste skulle bli tufft motstånd. Tyvärr kan detta varit min sämsta match. Jag fick inte till slutpiffen i handleden vilken gjorde att många lägg stack på de stora stenarna istället för att bromsa. Det var otroligt irriterande! Skotten var okej, men jag hade för många duttskott, vilket inte räcker långt. Det gjorde att hon fick en del enkla poäng och siffrorna rann iväg till 5-12 innan jag plockade upp till 9-12. Ett missat lägg för poäng till 10-12 och ett förstalägg som satt fast i handen rundan efter istället för ett bra första lägg gjorde att lite av hennes press på sig försvann och jag förlorade med 9-13.

Tredje matchen var ett måste att vinna för att fortfarande känna att jag hade chansen att gå vidare och motståndet bestod av Angela Gaughan, England. Detta var nog min bästa skyttematch med en del bra skott. Läggen var okej, men det spelades på väldigt kort många rundor då lillen stack i mina lilleutkast och hon fick lägga den där hon ville, vilket var 6.01. Inte så mycket att säga om denna match egentligen mer än att slutställningen blev 13-3 och förutsättningarna inför den fjärde och sista omgången var att en vinst skulle räcka till avancemang till A-slutspel.

Australien och Libby Sowter blev det sista motståndet i den schweiziska monraden. Kommer tyvärr inte ihåg så mycket ifrån denna match mer än att skotten försvann lite i jämförelse med matchen innan och att läggen kanske var något bättre. Matchen slutade i alla fall 13-1.

Med 3 vinster av 4 visste vi att det skulle räcka till avancemang. Förutsättningarna var att komma bland de 16 bästa av 38 deltagare. Jag slutade på 12:e plats efter monraden då jag hade ganska dåligt med så kallade Bucholtz-poäng. Det innebar att jag skulle få möta den person som kom på 5:e plats i monraden vilket var schweiziskan Laure Muriset. 1/8-delsfinalen skulle spelas 12.30 på lördagen, vilket innebar sovmorgon. Eller rättare sagt det kunde inneburit sovmorgon om inte sängarna hade varit så sjukt hårda! Sovmorgonen förvandlades istället till spel på telefonen, Stjärnorna på slottet, Youtube, boule ifrån PPF som sändes på TV och lite annat smått och gott.

Jessica Johansson

Anders började sin 1/16-delsfinal klockan 11, så det blev lite uppvärmning ute i den sköna solen tillsammans med bland annat Anders inför det. Vi kunde lika gärna spelat utomhus istället för inne i de alldeles för varma och instänga hallarna då det var perfekt bouleväder ute. Min 1/8-delsfinal började klockan 12.30 mot Schweiz. Denna match började inte så bra som jag hade velat och hoppats. Muriset hade några rundor i början där hon stod med sista klotet och spelade för poäng men missade så att jag istället skrapade ihop tre poäng på dessa rundor. Sedan kom mitt läggspel igång och det var istället jag som stod med kloten kvar i rundorna då hon blev pressad från första klotet. Tyvärr tror jag att jag bara träffade ett av sex skott i matchen, men det var när jag spelade för att göra slut på matchen så den kom när den som mest behövdes. 13-4 och nästa hållplats var kvartsfinalen!

Kvartsfinalen var mot Bulgarien och Marina Shoileva-Tepavicharova som något överraskande slog ut Israel i sin 1/8-delsfinal. Bulgariskan hade jag aldrig tidigare sett och hade ingen aning om henne eller hennes spel. Hon spelade ganska flackt och sköt 2 meters korta skott, vilket logiskt sett inte borde funka på de banorna. Jag kände att får jag bara in bra lägg så kan det gå vägen. Vid ställningen 10-2 får jag ett bra förstalägg på 9 meter som kostar hennes tre klot, men hon får till ett lägg som kommer in precis bakom min etta. Jag försöker spela loss dem lite så att jag kan spela för match. Snuddar dem men bara precis, min lägger sig som trea och jag har fortfarande ettan. Frågan är, ska jag gå för match? Jag beslutar tillsammans med Albin att lägga min sista lite kort och ta en etta men OJ vad sugen jag var på att skjuta hem trean! Men ibland är det bättre att vara smart och ta små poäng än att riskera att tappa poäng. Två rundor senare var matchen över och jag hade vunnit med 13-4. Det innebar också att jag nu skulle spela semifinal och skulle där möta Thailands Nantawan Fuangsanit.

Semifinalen spelades på lördagseftermiddagen/kvällen. Innan och under de övriga matcherna var det till och från lite nervöst. Denna match var den match där jag förvånansvärt nog var minst nervös. Förmodligen för att jag visste att det var hon som hade mest att förlora och inte jag. Till en början var mina lägg väldigt bra, men som tyvärr blev något sämre mot slutet av matchen. Då kom det istället fler träffade skott. I början var skotten perfekta i längd men konstant sneda både åt höger och vänster. Jag försökte pumpa upp mig själv att det var på tiden att börja träffa lite. Då kom det fler träffar men det är länge sedan jag kan komma ihåg att jag haft så många skott som var nära men som ändå inte träffade. Matchen var tight fram till 6-6 sedan sprang hon iväg för mig och jag förlorade med 6-13.

Det blev alltså en bronsmedalj för mig på det allra första arrangerade singelmästerskapet. Inte fy skam kan man väl tycka, men jag är både nöjd och missnöjd. Jag är överlag nöjd med mitt läggspel, som jag upplever var ganska bra med tanke på hur mitt läggspel normalt sett ser ut samt banornas utformning. Jag är också nöjd med att komma på pallen även om jag MER än gärna hade stått högre upp på pallen, vilket också var målet! Skyttet måste jag tyvärr säga att jag inte är helt nöjd med. Jag anser att jag borde skjutit bättre och framförallt träffat mer. Men även om jag ser det som var mindre bra för att kunna förbättra det måste jag även se det positiva så här i efterhand. Jag kom ändå trea i ett världsmästerskap. Det är ändå lite dugligt ;)

Bilder: Joachim Andersson

Avgörandet i Singel-VM

Här blir Claudy Weibel världsmästare! Välförtjänt efter att ha slagit ut i tur och ordning Tanakorn Saeng-Kaew från Thailand, Dylan Rocher från Frankrike, Diego Rizzi från i Italien och i finalen Sami Atallah från Tunisien. Claudy slog där med samtliga guldkandidater på sin väg till VM guldet. Det är stort! Grattis Claudy!



- Posted using BlogPress from my iPhone