tisdag 25 maj 2010

Ljuspunkter

Har du något som du har som en ljuspunkt under din tid som boulespelare som du kan se tillbaka på och le? En match, en kula, en känsla, en förebild? Något som du är stolt över? Något som du tänker på när regnet öser ner under tävling och du försöker hitta en anledning till varför du står där med risk att åka på en förkylning?

De ljuspukterna kanske man borde tänka på lite oftare. De kanske hjälper oss att hitta glädjen till att spela igen, för just nu känns det som om de som har den sanna glädjen är få. Det mesta man hör är klagomål på allt och alla. Det kommer även från min sida. Lite glädje för spelet är aldrig fel.

21 kommentarer:

  1. Hej, eftersom jag är uppväxt med lagidrotter så är det alltid seriespelet som är moroten. Är det regn under en vanlig tävling så ser jag det som träning inför serien, om det nu skulle regna. Likadant när jag står ensam och försöker träffa de upplagda kloten, få till ett bra lägg eller utspel, då är det känslan att stå tillsammans med ett par lagkamrater i en seriematch som får mig motiverad och att känna glädje.

    Mvh Brell

    SvaraRadera
  2. Snyggt Brell :)

    Själv är jag ingen favorit till Seriespel. Tycker det är väldigt tråkigt faktiskt. Men sån är jag. Och vi får ju tycka olika. :)

    Själv har jag en speciell kula! som jag spelade under SM i Göteborg 1998 i trippeln med Freddie Tapper och Ulf van Houten. Ställningen var 4-12 och innan Freddie skulle lägga sa ja till honom att kasta ett klot så ja fick lite mer tid på mig inför lille skottet. Och om ja träffa den skulle vi kämpa som fan efter det...
    Skottet lyckades få ut lillen och en timme senare vinner vi matchen 13-12 mot Björne, Dick och Pablo :)

    En speciell kula jag förmodligen aldrig kommer glömma :)

    SvaraRadera
  3. För mig är en skada ljuspunkten för mig när det gäller boule,men även en stor olycka i mitt liv.Kutade ju motionslopp tills jag blev 40...och tog då ett av mitt livs värsta beslut.Kuta Stholms Marathon.Sprang zkiten...och kunde sen aldrig kuta mer.Ruggig besvikelse då löpandet var mitt liv i 25 år.Varge dag,regn,snö eller sol.Mådde zitbra av det.
    Hade inte knäna pajjat...så hadde jag nog fortfarande inte vetat vad boule är för nått,och därmed missat alla sköna boulespelare/polare man träffat.
    Såå azzå...löparskadan blir därmed ett av mina lyckligaste/roligaste boule-minnen :-):-).
    Men ska villigt erkänna...löpningen saknar jag fortfarande av bara h....e,för den mådde jag otroligt bra av.

    Desutom (nu e jag igååång) så är åldern i sig ett kul minne.Sitta där vid 45 års ålder ånte veta vad man ska fylla fritiden med är int lätt.Då kom boulen perfekt.Tror många upptäcker boulen i den åldern,och därmed e totalväck när man ska möta sånna som er,som är födda me,t.
    Tack & lov för vett-klass :-):-).

    I övrigt (e jag jooobbig?) så är ALLA mina zörresor en lycka vad det gäller boule.Spec att möta/spela med Patronerna...en lycka,få förunnat,i sig det :-).

    SvaraRadera
  4. F Ö håller jag med Brell...seriespel (eller klubblir) ÄR boule för mig.

    SvaraRadera
  5. 8,5 m . Ett kast . Lillen flyttar sig ur ringen . Händerna i skyn . Tom blick . Wow .

    SvaraRadera
  6. Kul att se att det finns så olika saker som man ser fram emot eller ser tillbaka på. Seriespel, speciell kula, skada, kast/känsla.

    För mig är det en känsla som förmodligen slår högst. Det som hände efter att Lotta la in 13 mot Thailand på VM har jag endast varit med om en gång. När all spänning och adrenalin till slut släppte. Folk måste ha trott att vi var galna. Jag skakade som ett löv, grät och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Sedan finns det givetvis massa andra småsaker som också får mig att le, men denna är nog den starkaste känslan.

    SvaraRadera
  7. Pimmen, tråkigt att du tycker att seriespelet är ”tråkigt”. Kanske har du lust att utveckla varför?
    Här kommer några av mina funderingar/påståenden kring boule som lagsport, om det stämmer eller inte överlåter jag med varm hand till andra att bedöma.
    • De flesta spelarna sätter sin egen prestation före lagets, stöds av det rankingsystem som råder.
    • Det nuvarande seriesystemet med 2-3 sammandragningar är för ”jobbigt” och ger ingen egentlig känsla av seriespel och/eller lagtillhörighet.
    • Önskan om tävlingar med ”stora” prissummor tar död på klubbkänslan.

    Undrar om det skulle bli mer intressant om man tog bort sammandragningarna och körde som i andra idrotter, t ex fotbollen.
    Mvh Brell

    SvaraRadera
  8. Mr Brell :)

    Jag lovar att svara på detta senare. Och anledningen är att jag skall jobba snart.

    Men du ska få anledningen till att jag inte tycker seriespelet är så upphetsande och även svar på dina 3 punkter som du tror är anledningarna till att boulen inte "klassas" som en lag idrott.

    I boule, förutom i singel, är man alltid ett LAG Brell.. ;-)

    SvaraRadera
  9. Så Brell. Nu ska ja försöka svara ditt inlägg. Jag börjar med dina punkter. Och efter de har du kanske även fått reda på varför jag inte gillar seriespel. Annars fyller jag på med det. ;-)

    För mig, och dom jag spelar med har egen prestation den enda betydelsen att vi tar ansvar för våra egna kulor. LAGET vinner eller förlorar IHOP oavsett vem som råkar vara direkt ansvarig.
    Så jag håller inte med dig där.

    Boule är inte en seriespels sport som fotboll eller ishockey. Boule är mer som Tennis eller bordtennis. Sporten utövas i cupspel. Seriespel är en utflykt för medlemmarna att träffas och spela lite boule.

    Var du hittar likheten med högre prispengar i tävlingarna och klubbkänslan förstår inte jag. Det har ju inte med varandra att göra.

    Att man inte spelar seriespel oftare i boulen har ju med ekonomiska skäl att göra. Och i seriespelet finns där inget att hämta! Att spela i elitserien kostar nästan 30000:-/året. Och vad vinner man? Och svara inte äran för det är bara en gammal klyscha!

    I seriespel kan man förlora många gånger och ändå vinna. I cupspel är det slut om man förlorar en gång!
    Jag älskar bra matcher mot bra motstånd. I seriespel är det rena döden. Det kanske blir någon sån match. Men var har man att bli "nervös" över. Förlorar man spelar man igen, och igen och igen. I en cup är det bara att packa ihop och åka hem.

    Därför gillar ja inte serie spel. Älskar cup spel med Svenska cupen i spetsen.

    Jag har vunnit Elitserien flertalet gånger och för mig kommer dom långt ner på "merit listan". Betyder faktiskt nästan ingenting för mig.

    Klaga nu inte på mig. Jag FÅR tycka detta. Lika mycket som någon annan tycker seriespelet betyder allt! ;-)

    SvaraRadera
  10. Håller med Jocke där att seriespel är mindre kul... förlorar man en gång så ska man inte kunna vinna...

    MEN jag kan se charmen med seriespel, att man får hejja på sina medspelare, förlita sig på att de vinner m.m

    SvaraRadera
  11. Kan hålla med Jocke där.Eller...förstår i alla fall hur han tänker.Men Seriespel är kul just för att det inte tar slut omedelbums efter torsk...man får lira mycket mer.Tänker lite på dom som har långt att åka te Sv Cup-finalen oxå.Träffade Sunsvallslirare efter deras direkta utslagning från förra ggn Sv Cup gick i Borås.Så jäkla ledsna som dom var led jag verkligen med dom."Aldrig mer" sa dom då...och jag förstår dom.Ok...dom vet förutsättningarna...men...ändå.Man ska nog ha jäkligt bra lirare runt sig i sitt lag om man ska tänka som du,Jocke.
    Samma med Kalix förexten...när jag började hysta för ca 15 år sen var dom ofta med på finalerna.Var ruggigt impad av deras inställning och boulekåthet.Dom gick ofta te finalliret...och for glatt iväg te finalen,för att där hitta ridå,n.Snacka om resväg för en fight.Nu har dom laggt ner ställauppandet i Sv Cuppen.Lätt att förstå.
    Ingen som INTE respekterar ditt tyck,pimmfaen :-):-).Pyzz påre ditt kaudabaer :-).
    Seriespel är för mig det absolut roligaste.Röstar för mer klubb-spel och färre SMÅ zkittävlingar.

    SvaraRadera
  12. Tack Pimmen för att du tog dej tid att förklara dina åsikter om lagkänsla och inställning till seriespelet, jag uppskattar verkligen att få raka och lättförståliga svar.

    Kanske kan våra olika inställningar till seriespelet och resonemanget om klubbkänsla bygga på vår åldersskillnad och övrig bakgrund inom tidigare sport. Du ”pratar” om lag och jag om klubbkänsla, kanske menar vi samma sak, men jag är inte helt säker?

    För mig är klubbkänsla mer åt hållet att känna en samhörighet/stolthet med andra människor över en lång tid utan att nödvändigtvis ingå i samma lag. Lagkänsla är för mig mer ett uttryck för att ingå i ett lag vid ett eller flera tillfällen och det laget behöver inte (men kan) vara sammansatt av människor från samma klubb.

    Min ”kärlek” till lagsporter grundades redan under tidigt -60 tal genom fotboll, handboll och bandy och samtidigt grundades antagligen det som jag nu kallar ”klubbkänsla” då det bara fanns två föreningar på min uppväxt ort och antingen tillhörde man ”OSK” eller ”IFK”. Så fort det var match mellan dessa klubbar var det ”landslagsstämning” i lilla Oxelösund och oavsett om man var med i det laget som skulle spela matchen eller inte så fanns ”klubbkänslan” där.

    Seriespel var (och är?) en naturlig tävlingsform där det gäller att under en viss period prestera så gott det går, där det totala resultatet är viktigast efter att alla ingående lag har möt varandra, så enskilda vinster eller förluster (undantaget matcherna mot IFK) är bara en del i den totala tävlingen.

    Och Pimmen den enda gången jag har haft lust att klaga på dej är under 24-timmars för ett par år sen, annars så tycker jag som sagt om att ta del av dina åsikter och se dej spela boule.
    Mvh Kjell "Brell" Andersson

    SvaraRadera
  13. Brell.. :-)
    I fotboll och annan lag idrott bukar det finnas ETT representationslag för klubben. Alltså, man kan bara spela i ett lag.
    I boule har en klubb en hel drös med lag. Lag som vill vinna tävlingen. Delvis mot sina egna klubbkamrater.
    Men jag tror vi menar ungefär samma sak men beskriver dom annorlunda.

    Seriespel är inget för elitboulen. Det är det jag menar Brell. Det finns inget med seriespel som får spel kvalitén bättre.
    Och det är elit boulen jag representerar.
    För samkväm och klubbkänsla är seriespel ett roligt tidsfördriv.. :-)

    Vadgjorde jag på 24-Timmars som du vill klaga på? Var jag trött? ;-) hihi.. Bara ut med det, så jag kan få en chans att försvara mig! :-)

    SvaraRadera
  14. Pimmen, verkar som vi är på samma linje. Det som är tråkigt (enligt mig) är ju att du tycker att seriespel inte utvecklar eliten, vet du om det är en vanlig åsikt bland er elitspelare?

    Om jag träffar på dej under Varberg så kan jag ta upp vad jag reagerade på under 24-timmars, det finns säkert en bra förklaring till det. Du var trött iaf såg du trött ut :-).

    Mvh Brell

    SvaraRadera
  15. Jag tyckte elitserien var kul tills ja vunnit den.
    I efterhand betyder ingenting för mig. Men just första guldet var kul.

    Vad elitspelarna tycker vet jag inte riktig.
    När CPC startade var det delvis för att slippa undan resorna och så till Elitserien.
    Och då spelade ju Jag, Krille Lilja, Rille Nilsson, Henka Hugosson, Kölle Köhalmi och Andy Strandberg. Vad seriespelet betyder för dom får dom nog svara på. Men för mig betyder mest träffa klubbkamrater och spela lite boule..

    Härligt, ser fram emot Varberg.. :-)

    SvaraRadera
  16. Azzå...utveckla det där,Jocke.
    "i fotboll och annan lag idrott bukar det finnas ETT representationslag för klubben. Alltså, man kan bara spela i ett lag.
    I boule har en klubb en hel drös med lag."

    Förstår inte riktigt vad du här snackar om.Fotboll och boule är uppbyggt på exakt samma system när det gäller serie-spel och antingen plattsar du i klubbens A-lag eller oxå i nån lägre del (reservlags-serier vimmlar det av) och i boulen,ja alla idrotter eg, har klubben högst ett lag i vardera serie.Exakt likadant i alla idrotter,möjligen undantaget golf, azzå :-):-).

    Nu za jag in te "Mayon" f singel.Blir i vanlig ordning utslagen omedelbumms...men vem bryr sig?Tumbs för mig va?

    SvaraRadera
  17. I fotboll är man ca 20 pers till ett lag.
    I en boule förening är man 30 pers.. 10 lag i trippel eller 15 lag i dubbel. Och man möter varandra i var annan tävling om alla ställer upp. I fotboll möter man ALDRIG sin egen klubb.

    Lycka till i singeln Ante!! Slakta Quintais.. Nä just de.. Alla lagen dom använder i marknadsföringen kommer ju inte av olika skäl. Trotts att de ingår i betalningen.. ;-)

    SvaraRadera
  18. Ska jag tolka det som om CPC inte har för avsikt att vinna Div 1 södra i år?????
    Mvh Brell

    SvaraRadera
  19. Nja.. De viktigaste med vårt seriespel är inte att vinna.. Gör man de är de bra. Men inte livsviktigt.. Nä.
    Svenska cupen är viktig för klubben!

    SvaraRadera
  20. Mjaae...du e ute å cyklar där,Jocke.Eeerkänn nu...buumms:-):-).Tack f lyckönskan.Hadde oxå zitit i,t om det inte vore så att ngra Kärnor kommer upp.TakeCare.

    SvaraRadera
  21. Seriespel är ett bra tidsfördriv! För mig blir de spelsättet inte bättre än så.. Sorry :(

    SvaraRadera