SM 4 x 100 meter stafett pojkar 16 år 1989.
Under året hade vi tränat in laget för att kunna slå det svenska rekordet i denna ålders gruppen (16 år). Men i alla tävlingar innan den STORA dagen hade vi inte varit nära rekordet och ändå hade vi vunnit tävlingarna överlägset. En gång med ca 50 meter till 2:an.
Laget bestod av mig, Jens Eklund, Jonas Kristiansson och Jörgen ?
Tränaren Anders ? som även var friidrottsgymnasiets tränare på den tiden, hade sin syn och laguppställning på laget. Vi hade vår..
Eftersom jag var startsnabbast fick ja alltid ta första sträckan. Jonas fick andra sträckan, Jörgen tredje sträckan (sista kurvan) och Jens sista sträckan…
I försöken sprang vi som tränaren ville (se ovan). Inne på Malmö stadion finns det riktigt snabba banor. Vår tanke var att sätta rekordet direkt i försöken. Vi var taggade till tusen och alla var vi i högform. Enligt tränaren gjorde vi ett nästan perfekt lopp i försöken. Minns inte tiden exakt, men tror den var nära 45 sekunder. Vi vann vårt försöks heat och var direkt vidare i final.
I ett annat heat gick även KA2 (Karlskrona) vidare. Dom var ca 20 tiondelar snabbare än oss i försöken. Vilket fick oss att tänka till lite.. Vi skulle ju slå rekordet men var 20 tiondelar efter ett annat lag. Vad är det som händer?
Utan vår tränares vetskap åkte vi därför till Hästhagens IP och satte oss mitt på gräsplanen och diskuterade om hur vi skulle göra för att slå dessa herrar som helt plötsligt var storfavoriter före oss. Vi tränade och tränade och vi alla sprang på olika positioner flera gånger. Till slut tyckte vi att vi hade hittat rätt. Men uppställningen var inte den samma som tränaren ville att vi skulle springa. Så vi var tvungna att hitta någon ledare som kunde ändra laguppställningen till oss.
När vi väl kom tillbaka till Malmö stadion hade vi ca 1 timme på oss innan SM finalen skulle börja. Vi hitta Jörgen Becke som lovade att inget säga till vår tränare om laguppställningen. Han var ju Sveriges bästa sprint-tränare och vi hade ju tränat en del även med honom.
När det väl var dags och vi ställde upp oss på våra positioner blev tränaren riktigt arg! Han skrek på oss som om vi hade gjort något riktigt hemskt.. haha..
Vår nya uppställning: Jag på första (startsnabb), Jens på andra (duktig 100m löpare), Jonas på tredje sträckan (duktig 200m löpare) och Jörgen på sista sträckan (duktig mångkampare).
Jag var riktigt koncentrerad inför min uppgift. Och minns inget av mitt lopp. Men vi sprang som aldrig förr… Vi vann.. ca 20 tiondelar snabbare än KA2. NYTT SVENSKT REKORD blev det också, 44,12. Även KA2 var under det gamla rekordet. Den glädjen efter denna stafett är svår att beskriva.. Tränaren som var riktigt arg på oss för att vi dels stuckit där ifrån tidigare under dagen och ändrat laguppställningen hade mjuknat rejält och var inne på plan och skrek av lycka!
I min idrottsliga karriär är nog denna dag den största i mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar