Då var det dags för mig igen att skriva ett inlägg här. Händer inte allt för ofta nu för tiden, men nu kände jag för att skriva lite.
Det var länge sedan sen jag såg Coccinelle som lag prestera så dåligt, även om vissa spelare får klart godkänt. I grundomgångarna spelade Coccinelle bättre även om det inte direkt var strålande pétanque. Då lyckades vi vinna 8 möten och spelar 3 oavgjorda och utan förlorade möten. Detta vinner vi grundserien på med 4 poäng till tvåan.
Finalhelgen börjar mot Sörbyängen, laget som slutade 6:a i grundomgången. Mötet slutar i en förlust efter att de resultatmässigt gör många klot samtidigt som vi inte spelade någon vidare bra pétanque. Redan då känner vi att det kommer att bli svårt att vinna guldet, men att vi fortfarande har det i egna händer med den lilla fördelen man får av att vinna grundserien. Nämligen att komma före de lag på samma poäng.
Andra mötet mot Ronneby vinns med 4-0 och sista mötet för dagen är mot Sibirien. Allt annat än vinst mot Sibirien och vi får förlita oss på andra resultat som vi inte kan påverka. Efter de inledande tripplarna står det 1-1 i mötet. I andra omgången vinner Coccinelles ena lag och det står 2-1 i mötet. 3-1 och vinst i mötet hänger alltså på sista matchen som poängmässigt är en tight match där lagen följs åt poängmässigt. Det börjar kyla på, tröttheten kommer och framför allt blir det väldigt mörkt. De få lampor som bidrar med ljus hjälper bara vid spel mot ena hållet. Det blir spända klot och nerver mot slutet av matchen som stod och vägde i sista rundan där ställningen är 12-12. Efter att vi legat lite pyrt på det lyckas vi med ett lilleflytt som (tyvärr) går ett par decimeter för långt. Men en dubbelbom senare från Sibirien tänds ett litet hopp. De ändrar taktik och får till ett inspel och poäng. Vi lyckas med ett utspel med sista klotet och har 4 poäng inom ca 50 cm där vår etta ligger ca 20 cm ifrån. Sista kulan i rundan är alltså helt avgörande, som Sibirien får som poäng. Vi skulle tydligen ha förlorat matchen långt tidigare om inte tur hade funnits. Matchen hade dock inte heller vunnits utan en viss måtta tur. Men allt handlar om ur vems ögon man ser på saken.
Vi vinner sedan våra två sista möten mot Lindome och BK Strand och Coccinelle slutar på en andra plats då de resultat som behövde gå vår väg för att vinna inte gjorde det.
Sedan Coccinelle började att spela i Elitserien 2011 har vi hittills lyckats att hamna på pallen samtliga gånger, vilket visar att vi är starka som lag och klubb trots vissa problem i år när det gäller i alla fall seriespel.
2011: 1:a (I Stockholm)
2012: 3:a (I Göteborg)
2013: 2:a (I Stockholm)
2014: 3:a (I Linköping)
2015: 1:a (I Stockholm)
2016: 2:a (I Stockholm)
Nya tag nästa år Coccinelle!
